Står still

Som rubriken säger, det står still med alla USA grejer. Var på min läkarundersökning förra veckan, ska till vacinations grejen nästa vecka, veckan efter det är det dags för lungröntgen för TBC (inte för att jag misstänker att jag har det men USA kräver att man gör det eller andra tester för TBC) så efter det borde alla handlingar vara klara! Trodde inte läkarundersökningen skulle vara så omfattande med prover osv men det var den så det tog lite mer tid än jag räknat med. Tänkte att när jag är helt klar med min student profil ska jag göra ett inlägg mer exakt hur det gått till, vad som fylls i osv. Kanske är kul att läsa för andra blivande utbytesstudenter iaf :)
 
För övrigt så var jag i Sthlm med familjen i helgen. Var så himla skönt att komma hemifrån för en helg. Gjorde även lite samhällsnytta och pärlade "fuck cancer" armband på söndagen när ung cancer hade en av sina pärldagar. Hade inte alls förväntat mig att det skulle vara så mycket folk som var och det var väldigt roligt att se! Kö när vi kom och kö när vi gick. Min personliga åsikt är att vi är så galet dåliga när det kommer till den här typen av välgörenhet här i Sverige. Så det ska bli roligt att komma till USA för där verkar det vara betydligt vanligare. Min pappa har t ex berättat att när han var där som utbytesstudent så gick de runt och delade ut kalkoner till familjer som inte hade råd till det på julafton. Små saker som gör så stor skillnad och jag förstår inte att det ska vara så svårt att annordna även här i Sverige. För i helgen blev det uppenbart bevisat att intresset finns där.
 
Hur eller hur så ska jag sätta mig och skriva de sista raderna på mitt handskrivna peronliga brev och scanna in det så även det dokumentet är klart.
 
Kram
 
 

När verkligheten kommer ikapp

Läste precis på min bästa väns blogg hur detta är den sista julen vi fyra kommer att vara med varandra. Vi har dagarna innan jul och efter spenderat dem tillsammans, middagar har gjorts och alla skratt som delas på ett sätt som bara är möjligt när alla vi fyra är samlade. Usch jag börjar nästan gråta. Först är det jag som ger mig av, sen åren efter vet jag att vi alla kommer befinna oss i olika städer/länder/kontinenter och kvartteten kommer antagligen aldrig vara helt komplett när vi ses. Det är bara så hemskt att tänka på, att det bara är detta skolåret vi kan ta spontankvällarna hemma hos Julia i hennes uterum, skratta åt absolut ingenting, göra absolut ingenting förutom att äta Maggans bullar. ÅH VAD DET SUGER ATT TÄNKA PÅ. Emilie, du är inte min favoritperson atm som fick mig att komma på dessa tankar.... Varför ska vi fyra ha så mycket drömmar och mål här i livet... Det är det som gör att vi kommer att splittras men också det som gör att vi är vi. Drömmarna är det bästa vi har förutom varandra och att de inte bara kan gå ihop tycker jag inte om.
 
Haha usch så löjligt det är att skriva om men detta är i princip det enda som kan göra mig ledsen över att jag ska åka. Att jag ska vara iväg från mina favorittjejer och att de strax kommer att befinna sig någon annanstans när jag kommer hem igen. 
 
Jag älskar er, till månen och tillbaka flera gånger om. Jag har sån tur att jag har er!