När verkligheten kommer ikapp

Läste precis på min bästa väns blogg hur detta är den sista julen vi fyra kommer att vara med varandra. Vi har dagarna innan jul och efter spenderat dem tillsammans, middagar har gjorts och alla skratt som delas på ett sätt som bara är möjligt när alla vi fyra är samlade. Usch jag börjar nästan gråta. Först är det jag som ger mig av, sen åren efter vet jag att vi alla kommer befinna oss i olika städer/länder/kontinenter och kvartteten kommer antagligen aldrig vara helt komplett när vi ses. Det är bara så hemskt att tänka på, att det bara är detta skolåret vi kan ta spontankvällarna hemma hos Julia i hennes uterum, skratta åt absolut ingenting, göra absolut ingenting förutom att äta Maggans bullar. ÅH VAD DET SUGER ATT TÄNKA PÅ. Emilie, du är inte min favoritperson atm som fick mig att komma på dessa tankar.... Varför ska vi fyra ha så mycket drömmar och mål här i livet... Det är det som gör att vi kommer att splittras men också det som gör att vi är vi. Drömmarna är det bästa vi har förutom varandra och att de inte bara kan gå ihop tycker jag inte om.
 
Haha usch så löjligt det är att skriva om men detta är i princip det enda som kan göra mig ledsen över att jag ska åka. Att jag ska vara iväg från mina favorittjejer och att de strax kommer att befinna sig någon annanstans när jag kommer hem igen. 
 
Jag älskar er, till månen och tillbaka flera gånger om. Jag har sån tur att jag har er!
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: