Skype med värdfamilj

Igår skypeade jag för första gången med min värdfamilj och det var så roligt, men också nervöst!! Man får en helt annan bild när man hör deras röster jämfört med att maila. Vi pratade om lite allt möjligt vad jag tyckte om för mat, skolan och kurser, lite om Minnesota och ja lite smått o gott haha. Mina värdbröder är så söta och har hur mycket energi som helst, är så taggad på att få vara storasyster!! Verkar som jag kommer få spela mycket Mario cart och kolla Frozen x-antal gånger vilket jag inte lider av haha. För övrigt känns allt verkligen så himla bra. På Rhodos hade jag helt glömt att jag ska åka och var rätt otagg, men nu efter igår så kan jag inte vänta!! Ska bli skönt att få klart det sista med visumet och sen kan jag bara fokusera på packning och att ha en väldigt härlig sommar. Eftersom jag ska upp till Stockholm på onsdag kommer jag även inhandla en del av presenterna vilket jag älskar. 
 

Rhodos

Bästa. Veckan. I. Mitt. Liv. Åh herregud vad roligt vi haft och jag var inte redo att lämna Rhodos bubblan... Bara kunna släppa allt, ingen kontakt med världen utanför utan bara spendera tid med mina favoriter och våra nya kompanjoner. Det har varit helt underbart. Och att lämna 30 grader och sol för 12 och regn svider i hjärtat. Men nu är vi tillbaka i verkligheten och det innebär jobb för mina vänner och visumansökan för mig. Ett stressmoment i sig. Det roliga är dock inte helt över än för på tisdag drar jag och Amanda till Göteborg för att kolla ONE DIRECTION(!!!!) och sen drar jag vidare till min favoritstad nummer ett, Stockholm.
 
 
 
 

Avresedatum

Då var det bokat och klart, den 23 augusti lämnar jag svensk mark för att spendera tio månader på andra sidan Atlanten. SHIT SÅ TAGG!!!! Nu är det alltså så officiellt som det kan bli och det enda som återstår nu är alla roliga förberedelser. Har pratat med min värdmamma Kim om packning och sånt så nu är jag lite mer på det klara med den punkten också. Imon planerar jag även att färdigställa min visum ansökan så att jag kan boka tid på ambassaden. Och ja visumansökan har varit en stor process i sig, frågor om man är terrorist hit och dit. Mycket stabilt.
 
Om lite drygt en vecka drar jag och tjejerna till Rhodos (oj vad jag tjatar om detta) och sen är sommaren igång. Kan inte vara mer lycklig än jag är just nu, livet är ju rätt fantastiskt trots allt hörni. Vi fick även våra välkomstbrev från USA idag där det stod vilken region i USA vi hamnat i samt annan användbar information. Det fick mig att inse hur otroligt tacksam jag är över att jag redan vet min placering. Idag var liksom dagen väldigt många fick reda på vilken del i USA de hamnat i, och trots det är ovissheten stor... Det är verkligen en jobbig väntan som tar mycket energi, men när man väl får sin värdfamilj är det värt allt!
 
Nu kan alltså den officiella nedräkningen börja och jag är redan nere på 82 dagar. Tiden går fort kära vänner, tiden går fort...